Genom alla år tionden så har vi alltid varit måna om våran integritet. Möjligheterna att kunna dra sig undan från andra är fortfarande viktigt för att bygga på sin integritet och att kunna samla sig. Detta är inget unik för just i den tiden vi nu lever i. Men den stora fråga som jag nu ska lyfta här, är ifall digitaliseringen av samhället har ändrat på hur vi ser på personlig integritet. Ifall vi nu är måste vara mera försiktiga om vår integritet eller om den är den samma som alltid. Eller om den har ändrat sig genom de digitala nätverken som nu finns, bland annat igenom sociala medier.
Svaret på denna frågan tror jag är olika, både att det har ändrats men också att ens personliga integritets tänk fortfarande är den samma som tidigare. Vi är och uppför oss olika beroende på vilka olika sammanhang vi befinner oss i. Om vi är på jobbet så uppför vi oss mera professionellt, är vi bland barn blir vi helt plötsligt många år yngre och om vi skulle gå ut på en klubb så har vi nu helt förvandlats till en annan person. Detta är något som vi alltid har gjort. Och som vi även nu med digitaliseringen fortfarande gör. T.ex så om vi skickar iväg ett sms till sin föräldrar så skriver vi på ett visst sätt, pratar vi med chefen så blir det ett helt annat typ av formalitet. Vi anpassar oss helt enkelt efter det sociala sammanhanget och anpassar vi personlighet och vår integritet ut efter det. Vilket även Markus Bylund skriver (2013) i sin bok “Personlig integritet på nätet”. Där den personliga integriteten ses som en process och ändrar sig kontinuerligt för att regelera vad som är privat och vad som inte är.
Det vi däremot har ändrat oss genom digitaliseringen är hur vi uppför oss i stora sociala sammanhang på nätet. Som i olika sociala medier så som t.ex. Facebook. Det är lätt att se den som ett informationsställe där man kan läsa nyheter och lite uppdateringar från sina kompisar och nära. Man har svårt att verkligen se vilka som sitter där, det känns som att man är ensam där och bläddrar igenom bilder och text. Vilket för många tror jag också är så dem upplever det. Då dem lätt kan lägga upp vilka typer av bilder som helst. Om det än är bilder från en fest, sina små barn eller en rad olika vinklar på sig själv. Man skriver gärna uppdateringar om alla triviala saker som till större. Utan att ta hänsyn om något eller att tänka på att det faktiskt finns en hel del folk där som ser och läser allting. Vilket Markus Bylund skriver (2013) i sin bok “Personlig integritet på nätet”. Där han beskriver att på sociala medier så uppför man sig helt annorlunda p.g.a att man inte ser andra människor och världen runt omkring. En brist på den fysiska världen ändrar vårt beteende och hur vi uppför oss. Och även att vi grovt underskattar hur många som faktiskt det är som läser och ser vad vi lägger upp. Hade man fått sig en bättre uppfattning om det, så tror jag direkt att man hade tänkt efter mera vad exakt det är man lägger ut.
Hur påverkar det här då vår personliga integritet när vi nu lägger upp hela våra liv på nätet. Egentligen så vet ju redan de flesta av våra kompisar och nära om vilka vi är, vart vi bor och vilken musik vi lyssnar på. Det har man alltid vetat utan de sociala medierna. Och man har alltid kunnat läsa av människor genom observation, det behöver man inte sociala medier till. Men den stora skillnaden är att vi nu på bråkdelen av en sekund kan få fram information. Även information om vem som helst, inte bara ens kompisar och nära. Utan sökmöjligheterna på nätet är enorma. ”Digital technologies change this balance radically. They not only make more behavior monitorable; they also make more behavior searchable.” (Lessig, 2006. s.203). Samt att allt finns sparat, allt vi lägger ut och allt som andra skrivit om oss finns nu sparat på servrar runt om i världen. Möjligheterna att gömma något vi kanske inte är stolta över är ytterst svårt i en digitaliserad värld. Vi kanske alltid måste ha kvar viss information på oss då den inte går att få bort från nätet. Med denna kunskapen så måste vi ställa oss frågan innan vi lägger ut. Frågan att, vill jag att detta ska finnas kvar på nätet så att denna informationen kan hittas av vem som helst? Och kanske hur vi uppför oss i verkligheten, då människor nu kan lägg ut vad dem vill när dem vill. I en digitaliserad värld måste vi vara lite mera försiktiga med vad vi lägger upp och tänka på hur vi uppför oss.
Referenslista:
Bylund, Markus (2013)“Personlig integritet på nätet” Stockholm: FORES. 1:a upplagan
Lessig, Lawrence (2006) Code. New York: Basic Books.